Tankar för sig själv
I'm a Monster I'm a Killer
Om jag ska vara ärlig på denna blogg så måste jag ju erkänna att de orden passar väldigt bra på mig, oftast!
Denna vecka har varit helt skruvad och tankarna har mest varit på hur allting var förr. Och jaa, nu låter det som att jag är hundra år gammal, men det är inte riktigt så jag menar. Jag har gått förbi skolor med barn som leker "herren på täppan" och bara förundrats över hur glada dem är. Som om det inte finns något annat att oroa sig för. De behöver inte tänka på huruvida de kommer in på det universitetet de vill eller om de sabbat sina chanser bara för att någon kille krossade ens hjärta så att man inte orkade med varken sig själv eller skolan.
Som sagt, tankarna har legat bakåt i tiden. Det är inte det jag vill, jag vill kunna leva i nuet och kanske försöka tänka på framtiden, men just nu gör det för ont. Det är så mycket som ska hinnas med och jag vill bara göra sånt som får mig att må bra, sånt som får mig att bli glad. Men det är svårt för det är så mycket annat som måste göras och det är fan inte rätt!
Har funderat fram och tillbaka på om man skulle stanna ett år och bara jobba och spara lite pengar, men samtidigt så är jag livrädd att jag ska tappa drivet, men kommer jag inte tappa drivet om jag pushar mig till att plugga vidare på en gång? Det är för många frågor för att jag ska orka med dem.
Jag har aldrig tänkt att balen skulle vara någonting för mig, varför skulle jag ta på mig en dunder-klänning och se pryd ut? Jag har nästan sett balen som ett skämt, men någonting inom mig har tagit fram driven och jag vet inte vad det är. Men jag vill verkligen gå, jag vill vara fin och jag vill ha med mig en fin kille. Men för mig känns det som att till balen tar man med någon som betyder extra mycket för en. Jag kommer inte kunna gå på balen ensam, det finns inte ens i mina tankar. Men tänk om killen man vill gå med inte frågar? Ska jag då fråga? Jag har faktiskt funderat på att göra det, men jag vet inte om jag kommer att våga. Förstår inte varför jag ens krånglar min hjärna med dessa "tjej-problem" det är inte likt mig och jag gillar det inte. Men jag kan inte rymma från det.
Förutom alla problem som är så finns det självklart mycket bra i livet. Men det mesta av det är nog för privat för att skrivas ut till allmänheten. Plus att det är roligare att läsa om folks misserabla öden i livet än att läsa om allt som är som tip top glassen!
Denna låt har iaf kommit att betyda lite extra för mig !
